IDG rapporterade igår att världens minsta dator är konstruerad. Den nya datorn är lika stor som ett virus. Genom att använda “material implicaton logic” som utför alla operationer på samma ställe som informationen finns kunde man banta ner storleken på hela datorn till 50 nanometer.
Informationsutbudet blir större och datorerna allt mindre.
Det är rent ut sagt fascinerande att promenera längs minnenas och storlekarnas allé.
1946 skapades Eniac, 27 ton ung och 167 m2 stor. Inget för hemmabruk och hopplöst långsam. Att göra en väderprognos gällande förhållanden om ett dygn tog… ca 24 timmar.
1953 såg BESK ljuset. En svensk konstruktion i storleksordningen ”ett rum på Tekniska Högskolan”. Den var snabbast i världen, nåja, i några veckor. Arbetsminnet var på 2560 byte. BESK användes bland annat till beräkningar för den svenska kärnkraftsindustrin.
1962 var IBM 7094 en 36bitsmaskin som användes under 60talet, fortfarande var man i ett rums storleksordning men nu fanns 7 index att ta av och därmed mycket högre kapacitet.
1977 – 1980talet börjar hemdatorernas era med Commodore, Mac, och IBM PC. De marknadsfördes som prisvärda och krävde inte en civilingenjörsexamen från universitetet för att användas.
1990 kom vi in i den bärbara teknologins era. Man fick till en början vara glad att komma under 5 kilo men snart nog var datorn ett bärbart faktum.Compaq Notebook LTE Lite var en av dem.
2010 slog surfplattan till när Apple lanserade iPad. Samtidigt accelererade utvecklingen av den smarta telefonen. Idag kan den mesta vardagliga datahanteringen ske via telefonluren eller varför inte klockan.
Väl framme i 2016 är behovet av datakraft utan nämnvärd energibelastning högre än någonsin. Nanodatorn har goda förutsättningar, men även om det är en fantastiskt fin ritning som University of California presenterat finns ett litet problem: Tekniken för att konstruera den kommit lika långt.
2010 diskuterade Ricky Gervais och Karl Pilkington framtidens datorer och huruvida de kunde monteras in direkt i hjärnan. För slarvmajan vore det perfekt. Ingen risk att tappa bort datorn!
Det är något av ett drömscenario dock men när datorn en dag väl lämnar ritbordet för tillverkning kanske det slutar med att vi sitter där, med ett googlechip i huvudet och en tisdagscava i handen.
